You got me calling after help
På kvällarna, när jag ska sova, brukar jag lyssna på ljudbok. Det är riktigt avkopplande faktiskt och det brukar bara ta 5 minuter eller nåt innan jag somnar. Hur som helst, just nu lyssnar jag på en bok som heter Minnet av en mördare av Willy Josefsson.
Häromkvällen när jag lyssnade skulle huvudpersonen, Olsson, och en annan gubbe ringa till polisen. Olsson sa att en av dom skulle stanna kvar på platsen, medan den andra skulle gå och ringa, men så kom den andra gubben på att han hade sin mobiltelefon med sig och detta följer: ... men han sträckte apparaten till Olsson. "Kan du numret till polisen?" Olsson skakade på huvudet. Det kunde han visserligen, men han hade aldrig använt en mobiltelefon förut, och visste inte hur man gjorde.
Häromkvällen när jag lyssnade skulle huvudpersonen, Olsson, och en annan gubbe ringa till polisen. Olsson sa att en av dom skulle stanna kvar på platsen, medan den andra skulle gå och ringa, men så kom den andra gubben på att han hade sin mobiltelefon med sig och detta följer: ... men han sträckte apparaten till Olsson. "Kan du numret till polisen?" Olsson skakade på huvudet. Det kunde han visserligen, men han hade aldrig använt en mobiltelefon förut, och visste inte hur man gjorde.
Kunde inte låta bli att skratta när jag hörde det. Liksom.. Vadå vet inte hur man gör? Haha!
