Ecuador - Ett försök att inspirera

Jag blev tillfrågad av Study International (som jag bokade mitt volontärprojekt genom) att skriva ett blogginlägg om min resa som de kunde publicera på sin hemsida. Att uttrycka mig i text är något jag verkligen gillar, och kan jag så ett frö hos någon eller inspirera bara en enda person till att inte bara drömma utan även fullfölja sina drömmar så är jag jätteglad, så självklart skrev jag ihop ett inlägg som nu finns att läsa här tillsammans med några bilder de lånat från mig. Lägger även upp det här, för att spara er ett klick! ;)

Nu har det snart gått två månader sedan jag kom tillbaka till Sverige och jag har återgått till jobbet. Allt är precis som vanligt, så som det var innan - på ytan i alla fall, men inom mig har jag sparat massor av fantastiska minnen som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå att jag gjort denna resa, att jag vågade gå hela vägen med något som började med en tanke som sa "tänk vad roligt det hade varit!"
 
Jag lämnade Sverige precis när det började bli kallt och kom till värmen i Tena, Ecuador, i mitten av September efter en ca. 5 timmars lång bussresa från Quito, och blev uppmött och välkomnad av mina värdföräldrar. Värdmamman visade mig runt i vad som skulle vara mitt hem de kommande 12 veckorna, hon visade mot hyllan i mitt rum och jag tänkte "aldrig i mitt liv att jag lägger mina kläder där!" Jag var livrädd för spindlar, men det tog inte lång tid inan jag kände mig så hemma att hyllan var fylld med mina grejer ändå.
Boendet var, precis som lovat, enkelt men fint med allt man behöver fast på ett simplare sätt än man är van vid. Jag kom snabbt att älska mitt nya hem - tryggheten i myggnätet, den svalkande luften från fläkten och för att inte tala om den gröna trädgården med palmer, kaktusar, frukter, blommor och - bäst av allt - hängmattor där det spenderades mycket fritid (och togs många tupplurar) både under varma eftermiddagar och lugna kvällar.
 
Jag kom till Ecuador med ett ordförråd i spanska tillräckligt stort för att kunna säga "Hola", "Me llamo Anna", "Vientidos" och "Suecia" men alla var mer välkomnande, förstående, hjälpsamma och hade mer tålamod än någon någonsin hade haft i den världen jag kommer ifrån och familjen var helt underbar på alla sätt och det var enkelt att känna sig som hemma. Jag är så otroligt glad och tacksam över alla fina människor jag träffat och lärt känna - familj, vänner, barn m.m.
 
Arbetet med barnen på dagiset var helt underbart, tror inte man kan få ett mycket bättre välkomnande till jobbet än ett gäng glada ungar som kommer springades och kastar sig på en!
Under min tid i Tena slogs jag så många gånger av tanken på hur underbart det verkar för mig som kommer utifrån att vara född och uppväxt på en sådan fantastisk plats! Dock inte att glömma att Ecuador är ett u-land och det finns problem med både politik, ekonomi m.m. och föräldrarna till "mina" barn och de starka och duktiga kvinnor som driver det här dagiset får kämpa med det dom har, och bara att få hjälpa till lite grann och vara en liten del i arbetet med att göra framtiden och utbildningen lite bättre för dessa barn är guld värt för mig! 
 
Arbetet kändes ofta väldigt krävande, mest pga. värmen, men det finns mycket fritid då hela eftermiddagarna, kvällarna och helgerna är lediga och Ecuador är ett fantastiskt land där det finns massor av platser att besöka, saker att uforska och äventyr att prova på. Det är ett litet land, men har så mycket! Amazonas, Anderna, kusten och Galapagos-öarna.
 
Sugen på att åka? Gör det! Jag har inte ångrat mig en sekund! 

Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: