Kiss me like it's do or die
Hade en jättemysig och rolig helg tillsammans med min söta lillasyster i Stockholm! ♥ "Hotellrumsmys", shopping, besök vid slottet och Gamla stan och... Jason Derulo!
Dock inte en jävel som recenserat Derulo, så ni får det från mig! Han var grym, som väntat och en sån show han bjöd på! Snacka om att den killen vet hur han ska utnyttja sina tillgångar.. :) Bästa låtarna: Talk Dirty, Trumpets, Breathing och Ridin' solo!
Trots att jag inte lyssnat på honom speciellt länge så älskar jag musiken. Han gör precis den sorts musik som gör mig glad och känslan var underbar! Det bästa av allt var hur uppenbart tacksam han var över att vi var där. Han spelade på Fryshuset, det är en liten arena som är till för sport och inte musik, men uppenbarligen är det inte så jättemånga som känner till honom och arena anpassas väl efter efterfrågan... Men, för ett par år sedan skadade Jason nacken i en dansolycka och blev nästan förlamad. Han fick ställa in sin allra första världsturné och det var osäkert om han ens skulle kunna gå igen. Det har tagit tid för honom att ta sig tillbaka, men nu är han tillbaka och som han sa; This is the beginning. It's just the very beginning, but you are here!
Det som får mig att vilja gå på konserter, (förutom själva upplevelsen, såklart, och trots att folk tycker jag är knäpp ibland ;)) köpa skivor m.m är att jag vill visa min uppskattning. Musiken jag lyssnar på och älskar är ett utav de absolut största glädjeämnena i mitt liv, och chansen att jag någonsin skulle få tacka dessa människor, som lägger ner en stor del av sitt liv i detta, personligen är ju minimal. Därför gör jag allt jag kan för att stötta artister jag tycker är värda det, för att deras musik blir en del av mig. Att sedan inte bara få uppleva musiken live, utan även få känna den genuina uppskattningen tillbaka är mer än guld värt! Dessutom klär sig killen i glittriga byxor! Var hittar man en sådan man, undrar jag!?
Lycklig ända in i själen, det går inte beskriva på något annat sätt! ♥
It's the way that your ass remind me of a Coldplay song
Här ligger man i soffan och försöker sova och blir väckt av telefonförsäljare som ringer om och om igen. Sju gånger på en timme tror jag - nej jag vill inte prata med er!
Har inte haft den bästa dagen idag, blir så arg när saker inte fungerar! Till på köpet lyckades jag tappa bort mina hörlurar under de 30-40 minuter jag var i lokalen innan jag skulle hem, letade överallt men förstår inte vart dom tog vägen. Precis just då när jag inte ville något hellre än att plugga in lurarna och gömma mig i musikens värld, men istället fick jag sitta på "mupp-bussen" och lyssna på skrikande folk. Kände mig som en narkoman med abstinens när jag gick in på Clas Ohlsson för att köpa nya och bad tjejen i kassan att öppna paketet åt mig då det inte går utan något vasst...
Men för övrigt har i alla fall solen varit framme hela dagen så får i alla fall vara glad för det :) Önskar mig en lugn dag i morgon!
5 days left! ♥
I'm finally doing me and it feels so right
Idag har jag nästan bara tänkt på mig själv! Började med en klippning på morgonen. Klippte egentligen inte så mycket utan fräcshade mest upp det, för jag kände mig ganska nöjd med längden som den var, men kändes ändå skönt att få bort det slitna, klippa upp och tunna ur :) Och vilken egoboost jag fick med alla snälla kommentarer från fina människor på Instagram/Facebook - tack!
Smile like you mean it!
När kvällen närmade sig var det dags för yoga och när jag kom hem efter det blev det fotbad (tack för julklappen!) och ansiktsmask. Det enda jag kunde tänkt mig vara utan idag var matlagningen, smakade dock bra när det väl var färdigt! :)
I give you my fortune and fame, I didn't give you my name
Gick hem i fredags och skulle vara ledig i tre dagar, men fick jobba lite idag ändå. Skadar inte :) Kommer kännas så bra när det börjar komma in lite pengar på kontot igen! Man blir ju inte direkt rik på att vara volontär :)
Jag satt och bläddrade lite i mitt bloggarkiv igår och kunde inte hjälpa att bli otroligt stolt över mig själv. Jag läste nämligen några små "spindelhistorier" som jag skrivit om i början av förra året, och även när jag började med min spindelterapi, och jag minns hur rädd jag var och hur jobbigt det var att ta tag i det.
Vet inte om jag berättade det, men när jag kom hem hit och städade min lägenhet hittade jag två spindlar som jag utan att bry mig så mycket dammsög upp. Senare föll en spindel ner på golvet från min morgonrock när jag redan haft på mig den en stund, något jag hade fått fullständigt panik över förut men nu tog jag ett papper och mosade den. Jag har aldrig gjort det förut, så länge jag varit rädd för spindlar, och det var jätteläskigt, men jag gjorde det! Och jag grät inte ens.
Jag brukar/brukade säga att jag har som en spindelradar som läser av så fort jag kommer in i ett rum för att se om det finns några synliga spindlar, och i många situationer märker jag att rädslan och det nästan maniska tittandet efter spindlar sitter kvar som en vana, men jag försöker att inte tillåta mig själv att jaga upp mig över det och än så länge har jag inte fått panik men tror jag kommer få öva en del i sommar.
När bilden på tarantellan som besökte oss på dagiset i Ecuador skickades runt ville jag absolut inte ha den för det var något av det värsta jag varit med om. Tycker ändå det känns okej att grina för en tarantella, som faktiskt kan döda mig om den skulle vilja, med tanke på hur långt jag faktiskt kommit i min fobi. Och nu har jag fått tag på bilden ändå, och kan titta på den, vilket också känns som en ganska viktig del i min "terapi."
Bild tagen av Sarah och delad av Yasmin.
Vet att den inte alls ser stor ut, men det var den! Tänk på att den satt 3-4 meter upp på väggen och 8-9 meter ifrån oss.
Nu blåser det storm här låter det som så jag ska strax hämta mina filtar som hänger på tork i tvättstugan och sedan mysa ner mig i sängen mellan rena lakan och låtsas att jag är någon annanstans än i ett kallt, höstlikt, vinter-Sverige. :)
Three strikes, I'm still yours
Det var länge sedan jag längtat efter en sovmorgon som jag gjorde igår. Gick och la mig redan strax efter nio och har sovit i ca. 12 timmar och jag är så glad att jag slipper gå utanför dörren idag för nu har det snöat igen! Igår var det dock sol hela dagen, måste varit den finaste dagen sedan jag kom tillbaka till Sverige! :)
I söndags bokades det tågbiljetter, hotell i Stockholm och biljetter till Jason Derulos Tattoos world tour och jag är så glad! Jag och världens sötaste lillasyster, vi kommer ha så roligt! ♥
I onsdags respektive igår började jag på Zumba och Yoga (ja, jag har gått en gång på båda, det är ju en "början".. :)) och framför allt Zumban var mycket roligare än väntat! Hade dock aldrig gått utan allt tjat, men egentligen är det perfekt för mig som vill göra något men aldrig skulle betala dyra pengar för att gå på gym då jag tycker det är riktigt tråkigt och inte har självdiciplin nog att träna hemma. Detta är gratis för kommun-anställda och så länge kollegorna är med så är det kul! Känns bra i kroppen med! :)
Idag ska jag ha en sån där "ful-dag". Ska som sagt inte gå utanför dörren, så då är det okej att skrota runt osminkad och med otvättat hår. Tänkte försöka göra en ny design till min blogg, börjar tröttna på den jag har... Och såklart - massa Jason Derulo! :D
The things I never said..
Min kropp är inte bra på att hantera jobbiga/stressiga och nervösa situationer, och så har det alltid varit. Som tur är glömmer jag snabbt exakt hur jobbigt det kan vara, annars hade jag nog aldrig mer utsatt mig för något spännande och roligt utöver det vanliga, och jag låtsas oftast som ingenting för att jag inte vill att något ska komma i min väg.
Att åka till Ecuador ensam är nog den mest nervösa situationen jag satt mig själv i hittills, och natten jag spenderade i Stockholm innan jag skulle åka var riktigt jobbig och jag mådde så dåligt. På morgonen på flygplatsen satt jag och grät, det var så spännande och roligt samtidigt som det kändes så jobbigt när jag smsade mamma och sa hej då. I efterhand är jag bara otroligt glad för allting, att inte låta saker som känns jobbiga stoppa en känns som en viktig och bra egenskap, och trots allt finns ändå mamma och övriga familjen alltid nära till hands, vilken del i världen jag än befinner mig i ♥
När jag efter den längsta dagen i mitt liv (bokstavligt talat, eftersom jag reste mot tiden) äntligen var slut och jag hade fått stänga in mig på rummet hos min home stay-familj i Quito och landat i sängen var ingenting roligt. Helt ensam i den största staden jag varit i i hela mitt liv, i ett främmande land på andra sidan jordklotet där jag inte ens kunde prata med någon. Det var mitt i natten och det var jättekallt, jag mådde dåligt och kunde inte sova. Men jag var där, och jag hade påbörjat mitt livs äventyr.
Ibland kommer det över mig, som en flashback, något random minne från någon del utav min resa. Häromdagen slogs jag av vad jag aldrig kommer få uppleva igen. Som kanske bekant var resan till Ecuador min första resa utanför Norden, och just det att för första gången se att land som är annorlunda än det jag kommer ifrån händer bara en gång i livet. Även om jag kanske kommer besöka andra länder som även är annnorlunda än Ecuador, så kommer just den första gången aldrig komma igen.
Jag tänker på när jag kom ut från flygplatsen, tillsammans med min transfer. Det var mitt i natten, och det kunde varit vilken flygplats som helst, men det var i Ecuador där jag skulle spendera de närmaste tre månaderna. Jag minns palmerna, som bara stod där vid flygplatsparkeringen i en storstad, som om det inte var något konstigt alls, och jag minns hunden som var lös, ensam ute mitt i natten. Jag tänkte att det nog var en hyena, fast jag vet inte ens om det finns hyenor i Sydamerika. Det tog dock inte lång tid innan jag förstod att vilda hundar finns det gott om och jag såg många längs vägen.
I evigheter satt jag bak i den där minibussen när jag transporterades genom huvudstaden och tittade på den upplysta staden när vi åkte upp och ner över bergen. Så fint, så underbart, så spännande, så stort, så skrämmande och så härligt. Allt jag hade att förlita mig på just då var den här mannen som stod på flygplatsen med en skylt med mitt namn på och som jag inte ens med stor möda kunde kommunicera något större med. Bara han och jag, ensam i en bil mitt i natten och jag visste inte ens var jag skulle. Så utsatt situation egentligen, nu när jag tänker på det. Jag var livrädd att han skulle lämna mig på något sjabbigt hotell när han tillslut stannade utanför ett sådant, men han gick bara in på en bensinmack och köpte vatten åt mig. Vid det här laget hakade jag mig fast vid allt som kunde få mig att känna mig trygg, vilket han gjorde då.
Fina Quito! Jag hoppas jag får chansen att lära känna staden någon gång, då jag aldrig kom längre än till "stor och skrämmande."
Man tror ju gärna att Sverige är tryggt och säkert, fast det egentligen inte är det, men man känner sig ju lätt mer utsatt i ett främmande land och speciellt när man inte kan språket. Med det i åtanke har jag utsatt mig för mycket under hösten och förlitat mig på människor som skulle kunna göra vad som helst. När jag åkte hem och flög från Miami till London var säkerhetbältes-lampan tänd nästan hela tiden pga. turbulens då det var snöoväder och grejer, och jag tänkte "nu har jag åkt buss genom halva Ecuador och överlevt tre månader, jag tänker inte dö på vägen hem!" Och det gjorde jag inte, jag har inte ens varit nära, fastän jag i varje kurva när jag åkte från Quito till Tena tänkte "nu dör jag"! Jag dog inte, jag har bara skapat en helt fantastisk upplevelse för mig själv! :)
Ecuador - Ett försök att inspirera
Jag blev tillfrågad av Study International (som jag bokade mitt volontärprojekt genom) att skriva ett blogginlägg om min resa som de kunde publicera på sin hemsida. Att uttrycka mig i text är något jag verkligen gillar, och kan jag så ett frö hos någon eller inspirera bara en enda person till att inte bara drömma utan även fullfölja sina drömmar så är jag jätteglad, så självklart skrev jag ihop ett inlägg som nu finns att läsa här tillsammans med några bilder de lånat från mig. Lägger även upp det här, för att spara er ett klick! ;)
Nu har det snart gått två månader sedan jag kom tillbaka till Sverige och jag har återgått till jobbet. Allt är precis som vanligt, så som det var innan - på ytan i alla fall, men inom mig har jag sparat massor av fantastiska minnen som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Ibland har jag fortfarande svårt att förstå att jag gjort denna resa, att jag vågade gå hela vägen med något som började med en tanke som sa "tänk vad roligt det hade varit!"
Jag lämnade Sverige precis när det började bli kallt och kom till värmen i Tena, Ecuador, i mitten av September efter en ca. 5 timmars lång bussresa från Quito, och blev uppmött och välkomnad av mina värdföräldrar. Värdmamman visade mig runt i vad som skulle vara mitt hem de kommande 12 veckorna, hon visade mot hyllan i mitt rum och jag tänkte "aldrig i mitt liv att jag lägger mina kläder där!" Jag var livrädd för spindlar, men det tog inte lång tid inan jag kände mig så hemma att hyllan var fylld med mina grejer ändå.
Boendet var, precis som lovat, enkelt men fint med allt man behöver fast på ett simplare sätt än man är van vid. Jag kom snabbt att älska mitt nya hem - tryggheten i myggnätet, den svalkande luften från fläkten och för att inte tala om den gröna trädgården med palmer, kaktusar, frukter, blommor och - bäst av allt - hängmattor där det spenderades mycket fritid (och togs många tupplurar) både under varma eftermiddagar och lugna kvällar.
Jag kom till Ecuador med ett ordförråd i spanska tillräckligt stort för att kunna säga "Hola", "Me llamo Anna", "Vientidos" och "Suecia" men alla var mer välkomnande, förstående, hjälpsamma och hade mer tålamod än någon någonsin hade haft i den världen jag kommer ifrån och familjen var helt underbar på alla sätt och det var enkelt att känna sig som hemma. Jag är så otroligt glad och tacksam över alla fina människor jag träffat och lärt känna - familj, vänner, barn m.m.
Arbetet med barnen på dagiset var helt underbart, tror inte man kan få ett mycket bättre välkomnande till jobbet än ett gäng glada ungar som kommer springades och kastar sig på en!
Under min tid i Tena slogs jag så många gånger av tanken på hur underbart det verkar för mig som kommer utifrån att vara född och uppväxt på en sådan fantastisk plats! Dock inte att glömma att Ecuador är ett u-land och det finns problem med både politik, ekonomi m.m. och föräldrarna till "mina" barn och de starka och duktiga kvinnor som driver det här dagiset får kämpa med det dom har, och bara att få hjälpa till lite grann och vara en liten del i arbetet med att göra framtiden och utbildningen lite bättre för dessa barn är guld värt för mig!
Arbetet kändes ofta väldigt krävande, mest pga. värmen, men det finns mycket fritid då hela eftermiddagarna, kvällarna och helgerna är lediga och Ecuador är ett fantastiskt land där det finns massor av platser att besöka, saker att uforska och äventyr att prova på. Det är ett litet land, men har så mycket! Amazonas, Anderna, kusten och Galapagos-öarna.
Sugen på att åka? Gör det! Jag har inte ångrat mig en sekund!
Let me take you away, say goodbye to your broken heart
Här händer det då inte mycket! Har äntligen fått ordnat Internet här hemma i förra veckan, så nu kan jag använda mig av datorn.
Sedan sist har jag börjat jobba så jag har varit ganska bra sysselsatt. Det är roligt att vara tillbaka, och få träffa kollegor och vårdtagare igen! Är dock mindre nöjd med att snön bestämde sig för att komma precis samma dag som jag började, när jag verkligen var tvungen att gå ut. Jag som hade tänkt mig att promenera till jobbet men det känns inte alls lockande när det är kallt och blött och äckligt. Och blött är det verkligen nu när det börjat smälta med och som alltid har jag problem med blöta skor. Kan lika bra gå utan!
Insåg när jag började jobba, och kom ut klockan sex på morgonen, att jag inte hade någon aning när det blev ljust ute, för det var första gången sedan jag kom till Sverige som jag var uppe före solen. Nu är däremot vanan inne och nu märker jag att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går, vilket är en tumme upp i vardagen!
Ska snart börja med det här igen, på riktigt! Nu ska jag tejpa min tv-kabel så jag kan fortsätta titta på världens bästa Darin på tv! :)
Mis niños ♥
Är måttligt uttråkad just nu, de här dagarna börjar bli otroligt långa och jag är väldigt glad att jag får börja jobba på tisdag! Fick ett heltidsvikariat, bara sådär, efter att ha varit borta 4½ en månad - känns hur bra som helst och jag blir nästan lite orolig för min egen hälsa för att jag är så exalterad över att komma tillbaka till jobbet! Men, det är även lite blandat med ångest... Min arbetsplats har aldrig varit känd för att vara den bästa i den här kommunen (och det är heller inte den bästa kommunen att arbeta i...) och det fick även jag känna på i våras/somras. Finns dock alldeles för mycket positivt med det hela för att lägga tyngden på det negativa!
Just nu är det -10 grader ute och jag var inte alls glad i morse när jag såg att det snöat. Solen sken sådär misstänksamt mycket som den bara kan göra en vinterdag i Sverige när det betyder att det blivit kallare och kommit snö. Lite snö, men än dock snö...
Saknar mina barn i Ecuador något fruktansvärt mycket, det fanns inte överhuvudtaget i mina tankar innan min resa att det skulle bli jättejobbigt att lämna barnen där efter 12 veckor. Därför tänkte jag dela med mig utav några utav mina favoritbilder nu! ♥ (Klicka på bilderna för större format!)
Det finns så mycket som jag vill dela med mig av, samtidigt som jag tänker lite att det inte är någon mening för jag kommer ändå aldrig kunna dela med mig av allt det jag upplevt. Men jag försöker ändå!
De två sista utav de här bilderna är jag så otroligt glad för! På den första av de två har jag klippt ut min lilla Keisha ur en annars totalt misslyckad bild, men jag lyckades fånga hennes leende precis så som jag vill minnas det. Tänk er att mötas av en liten tjej med det leendet som kastar sig i famnen på dig varje morgon, det är annat än Stenbacken det! Och efter massor av misslyckade försök lyckades jag fånga det där härligt busiga i Mayckel som jag älskar med honom på bild! Har massor av söta bilder på honom, men den här bara skriker "Mayckel Pequñito!" ♥
Har sagt det förut, och säger det igen.. Jag älskar livet när små saker kan göra en så glad! Jag har så mycket att vara tacksam för, och jag kan inte annat än att känna mig lite stolt när jag inser att jag faktiskt har mig själv att tacka för en stor del av det. Set a goal and go for it!
Remembering Ecuador...
Är hemma i min lägenhet i Uddevalla sedan lite mer än en vecka tillbaka. Kom hem mitt i natten efter dumma flygförseningar till en smutsig och konstigt möblerad lägenhet (pga. fibernätverksinstallationen dom gjorde i september..) med en cykel ståendes i vardagsrummet och ett tomt kylskåp. Och inte att glömma! Fina, blommande novemberkaktusar tack vare världens bästa Elene och Ulle! ♥
Jag har städat - massor! Rensat garderob, klädkammare, skafferi m.m. Haft besök av polisen, ringt runt och pratat med folk så att jag förhoppningsvis får börja jobba igen typ på onsdag! Handlat mat, ganska enkelt då jag vet precis vad som finns i kyl och frys - eller rättare sagt vad som inte finns, lagat mat så jag har matlådor och slipper laga mer mat på flera veckor (var tanken i alla fall), lånat böcker på spanska på biblioteket så jag kan plugga och firat in det nya året med fina vänner!
Vill så småningom börja blogga som vanligt igen, men just nu tänkte jag bara ge er en snabb-update och även lägga upp en liten lista som jag la upp på facebook för ett tag sedan, för er som inte följer mig där! :)
Remembering Ecuador..
Sämsta pick-up linen: Fuck you!
Sämsta komplimangen: ...and look at the girls, so beautiful! And you, you look like Barbie!
Sämsta engelskan: Hut cheese pizza.
Galnaste: Ovädersnatten med jordskalv (och att vissa sov hela natten utan att vakna när det smällde så gardinerna fladdrade...)
Mest spelade låten: Darte un beso - Prince Royce. Öööööverallt heeeela tiden!
Mest störande: Grannen som spelade "Radio Maria" för hela grannskapet varenda söndagsmorgon, eller oftare. (Det gjorde mig inte det minsta mer troende, bra försök dock!)
Mest creepy: När Roy (hund) smugit in i mitt rum utan att någon märkt det och jag hör någon andas under min säng.
Läskigaste: Tarantellan!
Största problemen: 1. Att det aldrig går att tajma en promenad till staden då det inte är antingen galet varmt eller regnar. 2. När kläderna fastnar i hängmattan när man försöker resa sig upp...
Roligaste: Hönsen som sover i ett träd.
Sämsta pick-up linen: Fuck you!
Sämsta komplimangen: ...and look at the girls, so beautiful! And you, you look like Barbie!
Sämsta engelskan: Hut cheese pizza.
Galnaste: Ovädersnatten med jordskalv (och att vissa sov hela natten utan att vakna när det smällde så gardinerna fladdrade...)
Mest spelade låten: Darte un beso - Prince Royce. Öööööverallt heeeela tiden!
Mest störande: Grannen som spelade "Radio Maria" för hela grannskapet varenda söndagsmorgon, eller oftare. (Det gjorde mig inte det minsta mer troende, bra försök dock!)
Mest creepy: När Roy (hund) smugit in i mitt rum utan att någon märkt det och jag hör någon andas under min säng.
Läskigaste: Tarantellan!
Största problemen: 1. Att det aldrig går att tajma en promenad till staden då det inte är antingen galet varmt eller regnar. 2. När kläderna fastnar i hängmattan när man försöker resa sig upp...
Roligaste: Hönsen som sover i ett träd.
Mitt 2013!
Här kommer min årliga sammanfattning bestående av 30 frågor :)
1. Gjorde du ågot i år som du aldrig gjort förut? Ja, en helt fantastisk resa!
2. Höll du några av dina nyårslöften? Tror inte jag hade några.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Inga nära vänner.
4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Underbara Ecuador! ♥
6. Är det något du saknar från år 2013 som du vill ha år 2014? Kan inte komma på något alls!
7. Vilka datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? 22 juli, 31 augusti och mina tre månader som volontär.
7. Vilka datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? 22 juli, 31 augusti och mina tre månader som volontär.
8. Vad var din största framgång 2013? Att jag vågade!
9. Största misstaget? Har gjort en del saker jag kan ångra lite, men allt är något jag kan dra nytta av och som lärt mig något till nästa gång.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Inget värre än någon förkylning, som vanligt. Sedan att jag ramlade i en trappa, slog huvudet i mitt vitrinskåp ett antal gånger och ramlade över ett kompostgaller så jag knappt kunde gå ordentligt på en vecka är ju en annan historia! :)
11. Bästa köpet? Flygbiljetten till Ecuador!
12. Vad spenderade du mest pengar på? Trots att hela vistelsen i Ecuador blev betydligt billigare än jag räknat med, så är det nog ändå det jag spenderat mest pengar på i år då jag resten av året ägnat mig åt att spara pengar inför resan :)
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Alla gånger jag slagits av hur fantastiskt underbart livet är!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? Darte un beso med Prince Royce är klockren!
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket gladare! :)
16. Vad önskar du att du gjort mer? Vill inte ändra på en sak!
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Låtit folk irritera mig..
18. Hur tillbringade du julen? I Vinterland med familjen :)
19. Blev du kär i år? Ja.. :)
20. Favoritprogram på TV? Har jag överhuvudtaget tittat på tv i år? Haha.
21. Bästa boken du läste i år? Minns inte.
22. Största musikaliska upptäckten? Det sitter väl mest i minnena men har aldrig lyssnat på salsa, reaggeton och bachata förut.
23. Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Firade lite med familjen som anlände till västkusten samma dag och spenderade kvällen med underbara, fina vänner på Uddevalla kalaset ♥
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Inget alls!
25. Något du önskade dig men inte fick? Kan hända, men allt har en mening.
26. Hur skulle du beskriva din stil år 2013? "Djungely!"
27. Vad fick dig att må bra? Familjen, fina vänner, underbara människor, söta barn, sol & värme, fantastisk natur och livet! :)
28. Vilken kändis var du mest sugen på? Ja, jag planerade ju att gifta mig med Rihanna i somras...
29. Vem saknade du? Mina älskade där hemma, vänner och mina vårdtagare.
30. De bästa nya människorna du träffade? Alla fantastiska Ecuatorianos, mina fina grannar i "la casa de Vilma" och alla andra underbara människor jag stött på under min resa.
30. De bästa nya människorna du träffade? Alla fantastiska Ecuatorianos, mina fina grannar i "la casa de Vilma" och alla andra underbara människor jag stött på under min resa.
/Anna
Gör ett försök..
Ger mig på ett försök att blogga i alla fall (ja, jag har svårt att bestämma mig) åtminstone någon dag i veckan. Jag saknar lite utbytet det ger att någon annan än jag själv läser det jag skriver, och jag vet ju i alla fall några där hemma är nyfikna på vad jag sysslar med här i regnskogen (den lever verkligen upp till det namnet just nu!)
Dessvärre går det inte lika smidigt i mobilen som på dator så därför kommer jag inte riktigt kunna få det att se ut som jag vill och som det brukar, och bilder tror jag inte det går ladda upp via mobilen (jag vet i alla fall inte hur) så det får bli som det blir, men det passar väl bra eftersom det är lite så det är i djungeln! :)
/Anna
Dessvärre går det inte lika smidigt i mobilen som på dator så därför kommer jag inte riktigt kunna få det att se ut som jag vill och som det brukar, och bilder tror jag inte det går ladda upp via mobilen (jag vet i alla fall inte hur) så det får bli som det blir, men det passar väl bra eftersom det är lite så det är i djungeln! :)
/Anna
Följ mig på Instagram!
Hej! Ville bara skicka en hälsning från Ecuador och hänvisa mina bloggläsare till annalds på Instagram (postar även allt på Facebook). Jag har tillgång till internet emellanåt men tycker det är för krångligt att blogga via mobilen så bilder och lite text på Instagram känns tillräckligt. Finns naturligtvis massor att berätta men skriver som sagt dagbok "the old fashion way" för min egen skull. Kan tänka mig att jag delar med mig av en del i efterhand! Men just nu är det alltså Instagram och Facebook som gäller i den mån jag har möjlighet! :)
/Anna
/Anna
Farewell.. Somebody's gonna miss you!
Hejsan! Resan börjar närma sig.. I morgon lämnar jag Vinterland och åker ner till Stockholm för att invänta flyget till Quito, Ecuador, som går på söndag morgon. Kan inte riktigt fatta att jag faktiskt åker snart..
Vet inte när jag kommer ha tillgång till dator och blogg nästa gång, i värsta fall blir det inte förrän i december men ska i alla fall se till att bjuda på lite livstecken m.m. på Facebook, om inte annat!
För att sammanfatta sommaren som har gått (för här uppe är den i alla fall definitivt över!) så har den varit nästintill perfekt! Många varma och fina dagar, hyfsat mycket sol och bad, härligt umgänge med fina människor och sist men inte minst har jag fått chansen att se båda mina idoler - vilket för en själ som lever av musik är helt oslagbart!
Så med andra ord, en härlig sommar är över och nu väntar nya äventyr! Önskar er alla en mysig höst i vårat kalla och regniga Sverige ;) Avslutar med en passande låt av The only girl in the world!
På återseende!
I ain't trying to do what everybody else doing, just 'cause everybody doing what they all do
Så var jag på plats i Vinterland! Åkte flygplan för första gången i mitt liv i måndags, väldigt spännande! När jag kom till flygplatsen stod jag bara rakt upp och ner mitt i alltihop i säkert en halvtimme och funderade på vad jag skulle göra innan jag bestämde mig för att det faktiskt inte kan vara så himla svårt att förstå sig på allting, och det var det inte! Som van bussåkare blev jag nästan lite chockad över hur trevlig all personal på och runt flyget var. (Vad säger det om Vässtrafiks personal?)
Flyga var hur som helst roligt vilket känns skönt eftersom det blir mycket av den varan den närmsta tiden! Under den första sträckan, Landvetter - Arlanda, var jag helt fascinerad av molnen, men blev trött i ögonen av det starka ljuset så jag skulle bara blunda lite... När jag öppnade ögonen nästa gång landade vi på Arlanda! Det är jag i ett nötskal det! Kan somna i vilken situation som helst :)
När jag kom fram till Östersund frös jag nästan ihjäl med en skillnad på kanske 10 grader, vill inte ens tänka på hur det kommer kännas när jag kommer från Sydamerika till norra Sverige mitt i vintern... Anyway.. Nu försöker jag bara ta det lugnt och koppla av (vilket inte alls är svårt när det finns absolut ingenting att göra..) och ta vara på den sista tiden i Sverige och med familjen innan jag ger mig av!
I Mörsil är det dött som vanligt!
Lite Molly-mys.. Ibland är det värt en allergisk reaktion! :)
Never did I think you could be such a cold blooded murderer
Hej på er! Här kommer en liten update innan jag återgår till det sista fixandet och donandet. I fredags gjordes det sista arbetspasset på ett tag, och i morgon lämnar jag Uddevalla!
Måste säga att Uddevalla verkligen levererade sista helgen här! Uddevalla Solid Sound! Var där igår och tittade på Darin – och han är fanimej KUNG! Det senaste har väl Rihanna tagit över lite i musikväg för mig, men det Darin har som Rihanna saknar lite är den där riktigt musikaliska biten och jag blir lika fascinerad och imponerad varje gång över hur otroligt bra och duktig han är! Dessutom blir jag alltid lite nostalgisk när det gäller Darin :) Hade hur roligt som helst och även framför den här scenen, på Riverside-ängen i lilla Uddevalla, var det ren och skär lycka! Det finns verkligen ingenting som gör min själ lika glad som musik som går rakt in i hjärtat! ♥
Nu ska jag se till så att jag har en väska utan övervikt!
Life's a game made for everyone, and love is the price
Hallå där! Ja, jag har kanske inte helt oförståeligt haft jättemycket att göra och tänka på det sista och har haft mycket annat i huvudet som kommit före bloggen. Tyvärr kommer det nog inte bli mycket bättre den närmaste tiden heller, jag hade gärna bloggat under min tid i Ecuador men då jag inte vet alls hur det fungerar med Internet där kommer jag att föra min "dagbok" the old fashion way - med papper och penna. Har å andra sidan inte heller tänkt ta med mig någon dator, och är ganska säker på att jag kommer vilja spendera min tid med andra grejer än det också, så så får det bli!
Har idag bara en vecka kvar i Uddevalla, och endast två arbetsdagar kvar. Känns helt galet men samtidigt såklart väldigt roligt och spännande! Men innan Sydamerika väntar mellanlandar jag i Jämtland hemma hos mina älskade ♥
Känner mig extremt tankspridd för tillfället så jag tror jag sätter punkt där för den här gången. Slänger upp en helt underbart bra låt istället! Klicka på bilden för att komma till låten :)
Wake me up when it's all over, when I'm wiser and I'm older
Dagarna och veckorna springer förbi och det är fullt upp med jobb och förberedelser inför min resa! Helgen som gick var min fyra-dagars långa sommarsemester och spenderades i en husvagn tillsammans med människor jag älskar ♥ Det blev bl.a. en heldag på en plats jag älskar!
Längtar som en tok till Helix nästa år!
Jag och älskade lillasyster i Balder! ♥
Nu sägs det att sommaren är över, men jag tror det inte riktigt än! Men å andra sidan, vad spelar det för roll? Jag slipper den långa, tråkiga hösten i vilket fall! Hehe :)
Höstens planer!
I oktober förra året la jag upp bilden ovan här på bloggen och skrev lite kryptiskt om något jag planerade att göra. De planerna lades på hyllan då det kom annat i vägen, som kaniner t.ex., och tidpunkten kändes inte rätt.
Nu är allt det som stod i vägen då ur vägen, och eftersom det ändå blev så att jag inte behöll kaninerna är tidpunkten helt rätt just nu. Jag är inte så gammal (än, men snudd på..;) ) och jag är fri och kan göra vad jag vill och jag känner att jag måste passa på att leva livet!
Därför har jag bokat in mig på en volontärresa till hösten och kommer att spendera 3 månader i Amazonas regnskog och ta hand om barn på ett daghem. Jag åker i mitten av september och det är fullt upp med förberedelser och planering nu, men det kommer att bli väldigt roligt och spännande och jag är supertaggad!
Nu förstår ni kanske också anledningen till min spindelterapi. Jag var visserligen i behov av det ändå då min fobi hade blivit lite ohanterbar men nu fick jag ju en anledning att verkligen ta tag i det nu och jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv för att det gått så bra. Jag tycker fortfarande inte om dom men idag höll jag till och med en (död) spindel i handen vilket för 1-2 månader sedan inte ens fanns på min världskarta! Thumbs up for me!
Walk your walk and don't look back, always do what you decide
Jag lever! Har fullt upp med jobb och annat, njuter av livet och sommaren :) Det finns av olika anledningar inte så mycket jag kan skriva om, och känner inte att tiden finns just nu heller.
Även till helgen är det full rulle, men tänkte lägga upp ett inlägg någon dag som jag förberett! Så länge slänger jag upp tre låtar i "miniformat" som jag gått och förälskat mig lite i för tillfället! :)
