annalds

Det känns som att svårighetsgraden på allt jag gör i mitt liv har höjts. Jag har alltid haft det ganska lätt, men missuppfatta det inte, jag har kämpat i livet precis som alla andra, jag har bara haft turen att jag har alltid haft lätt att lära mig. Men nu blir jag underkänd på det ena efter det andra och det känns som att jag inte klarar av någonting. Men jag klandrar inte mig själv, jag kan inte göra det. För alla som känner mig vet att jag alltid gör mitt bästa - i alla situationer. Skulle jag klandra mig själv skulle jag sjunka så lågt att jag inte skulle ta mig upp igen. 

Jag har nyss gått igenom en ganska stor förändring i mitt liv, som ni känner till. Jag har flyttat (långt) hemifrån och precis börjat leva mitt egna liv. Jag har börjat på en ny skola och skillnaden är så enorm! Undervisningsnivån på Göteborgs Universitet är så otroligt mycket högre än på Vittra Östersund, jag tror inte ens man behöver ha gått på Vittra för att förstå den stora skillnaden.

Innan jag bestämde mig för att ta körkort fanns det inte i mina tankar att det skulle bli mycket att plugga samtidigt - men det blev det såklart. Jag tror att allt jag misslyckas med just nu beror på den stora förändringen, jag har ju inte riktigt haft tid att vänja mig utan har bara haft jättemycket att göra. Men jag är en fighter - jag kämpar in i det sista. Jag ska fixa mitt körkort, jag ska fixa grammatiken, jag ska fixa alla andra ämnen i kursen, jag ska bli godkänd i hela kursen och jag ska bli antagen till nästa kurs. Jag ska fixa det här!

Jag har ett nytt motto - Sometimes you have to fall, to then climb even higher than before.

Det kanske går dåligt för mig nu, men när det går uppåt igen kommer det gå bättre än någonsin innan! Och jag illustrerar det med en liten fin bild! :)

/anna