Min läs-hemlis

Jag ska berätta en liten "läs-hemlighet". Haha, när jag läser alla dom här böckerna brukar jag läsa högt för mig själv. Det tar kanske lite längre tid, för när man läser tyst är det lätt att "slarva" sig över svåra ord, men läser man högt tvingas man att försöka uttala dom rätt. Men jag tycker man får mer förståelse av handlingen när man både läser och hör.

I den här boken som jag läste igår, Sula, precis som alla andra skönlitterära böcker vi har läst i den här kursen, har dom lite konstiga dialekter. Sula handlar om afro-amerikaner, så när man läser dialogerna måste man ta till en afro-amerikansk dialekt för att få meningarna att funka, dom är nästan helt omöjliga att läsa på "riktig" engelska.

En lite kul grej bara! :) Dessutom hatar jag ordet women efter att ha läst den här boken, för det ordet förekom ganska ofta och jag tycker det är så ologiskt att o:et helt plötsligt ska uttalas [i] bara för att a:et (i woman) ändras till e. Är det inte helt jättedumt? För då måste man ju läsa slutet av ordet innan man vet hur man ska uttala början av ordet. Någon mer som har tänkt på det?

/anna

Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: