Dag 26 - Mina rädslor
Jag är, precis som alla andra (förmodar jag), rädd att det ska hända mig eller mina nära och kära något hemskt. Och ja, tänker man på det blir man ju rädd, men det funkar ju inte riktigt att gå runt och tänka på allt som kan hända hela tiden.
Annars så är jag rädd för höjder. Men det är faktiskt en rädsla som jag gillar att utmana, jag menar, Höjdskräcken på Liseberg är en utav mina absoluta favoriter! Och fastän jag är livrädd när jag sitter där uppe tycker jag det är galet roligt och en ganska härlig känsla!
Jag är också mörkrädd. Det enda stället jag inte är mörkrädd på är i mitt eget rum här hemma hos mamma och pappa, och faktiskt i sovalkoven (som visserligen bara är 2x2 kvm) hemma i min egen lägenhet också tror jag. Det kanske är någon trygghet med just mitt eget sovrum. Men annars är jag rädd när det är mörkt, när jag är ensam. Man vet ju aldrig vad som gömmer sig i mörkret, även om det kanske inte är så mycket mer än vad som finns i dagsljus.
Min sista rädsla (som jag kommer på just nu) är spindlar! Jag är livrädd för spindlar! Jag hatar hur dom ser ut, deras äckliga ben som rör sig på ett vidrigt sätt, att dom är så oberäkneliga, man vet aldrig var dom dyker upp och sedan var dom sedan tar vägen när dom försvinner!
Jag äcklar mig själv av att skriva om det här, så nu slutar jag! Haha. Ni fattar grejen, spindelfobi helt "enkelt".
Update!
Kom på en till rädsla jag har, när jag kom att tänka på vilken dag det är på fredag. Jag är rädd för raketer. Och det kanske är den enda utav mina rädslor som jag har en riktig "förklaring" till. Det var en kväll/natt när jag var liten, tror inte det var nyårsafton men det var någonstans där kring jul/nyår. Vi hade varit hos mormor och kom hem ganska sent. Då bodde vi i lägenhet och garaget där vi parkerade bilen var halvt under mark. När jag kom först upp för trappan den kvällen, var det några killar som hade lite roligt och lekte med raketer. Förmodligen såg dom mig inte, men kastade raketen mot mig, jag blev inte träffad men det var nära. Och killarna försvann snabbt som attan, jag hann inte ens se dom.. Det var tillräckligt för att jag skulle bli rädd.
Sedan var hela nyårsfirandet där vi bodde när jag var liten en skräckupplevelse i sig också, det var seriöst helt sjukt! Alla samlades på fotbollsplanen och sköt raketer hej vilt, helt galet! Det är ett under att ingen dog där..
/Anna
Annars så är jag rädd för höjder. Men det är faktiskt en rädsla som jag gillar att utmana, jag menar, Höjdskräcken på Liseberg är en utav mina absoluta favoriter! Och fastän jag är livrädd när jag sitter där uppe tycker jag det är galet roligt och en ganska härlig känsla!
Jag är också mörkrädd. Det enda stället jag inte är mörkrädd på är i mitt eget rum här hemma hos mamma och pappa, och faktiskt i sovalkoven (som visserligen bara är 2x2 kvm) hemma i min egen lägenhet också tror jag. Det kanske är någon trygghet med just mitt eget sovrum. Men annars är jag rädd när det är mörkt, när jag är ensam. Man vet ju aldrig vad som gömmer sig i mörkret, även om det kanske inte är så mycket mer än vad som finns i dagsljus.
Min sista rädsla (som jag kommer på just nu) är spindlar! Jag är livrädd för spindlar! Jag hatar hur dom ser ut, deras äckliga ben som rör sig på ett vidrigt sätt, att dom är så oberäkneliga, man vet aldrig var dom dyker upp och sedan var dom sedan tar vägen när dom försvinner!
Jag äcklar mig själv av att skriva om det här, så nu slutar jag! Haha. Ni fattar grejen, spindelfobi helt "enkelt".
Update!
Kom på en till rädsla jag har, när jag kom att tänka på vilken dag det är på fredag. Jag är rädd för raketer. Och det kanske är den enda utav mina rädslor som jag har en riktig "förklaring" till. Det var en kväll/natt när jag var liten, tror inte det var nyårsafton men det var någonstans där kring jul/nyår. Vi hade varit hos mormor och kom hem ganska sent. Då bodde vi i lägenhet och garaget där vi parkerade bilen var halvt under mark. När jag kom först upp för trappan den kvällen, var det några killar som hade lite roligt och lekte med raketer. Förmodligen såg dom mig inte, men kastade raketen mot mig, jag blev inte träffad men det var nära. Och killarna försvann snabbt som attan, jag hann inte ens se dom.. Det var tillräckligt för att jag skulle bli rädd.
Sedan var hela nyårsfirandet där vi bodde när jag var liten en skräckupplevelse i sig också, det var seriöst helt sjukt! Alla samlades på fotbollsplanen och sköt raketer hej vilt, helt galet! Det är ett under att ingen dog där..
/Anna
Postat av: Madeleine
Allt bra med dig idag? :D
Postat av: Edvardastri
Perfect work!
