Första veckan i Ecuador!

Första veckan var ganska omtumlande, med tidsomställning och massa nya intryck. Med tanke på att jag satte min fot på ett flygplan för första gången två veckor tidigare, och dessutom aldrig lämnat Norden innan, var det en väldigt lång första resa. När jag efter den längsta sträckan, London - Miami, bytte flyg hade jag inte alls någon lust att gå på ett till plan, men jag var helt utmattad och sov som tur var nästan hela vägen.

Kom fram till Quito mitt i natten och trodde jag skulle frysa ihjäl när jag väl kommit fram till min värdfamilj och bäddat ner mig i sängen, jag som trodde Sydamerika alltid var varmt! Fick senare lära mig att eftersom Quito ligger så högt upp värmer solen bra på dagen, men så fort den försvinner blir det kallt. Höjden gör även att man blir riktigt anfådd bara av att gå upp för en trappa om man inte är van - jag var rädd ett tag att min kondition var mycket sämre än jag trodde!

Första dagen uppmamande min "värd-mamma" mig att gå ut om jag ville, ta en promenad eller hoppa på en buss och åka till stan, men livet ute på gatan lät livsfarligt av det jag hörde från mitt rum - polissirener och bilar som tutade hela tiden - så jag valde att hålla mig inne.

Dag nummer två var det dags att träffa samordnaren, Gaby, tillsammans med två andra volontärer som skulle till Galapagosöarna. Vi gick igenom massa praktiska saker om respektive projekt och efter några timmar åkte vi iväg till ett museum där vi fick lära oss massa intressanta saker om Ecuador!

Dag tre var det dags för den långa bussresan till Tena. Efter ca. 4 timmar på slingriga vägar över berget var vi framme i värmen och mina nya "värd-föräldrar" mötte upp mig vid bussen och en inte så lång bilresa senare var vi framme vid vad som är mitt hem de kommande veckorna - ett mysigt rum med dekorativt målade väggar, och med en grön härlig trädgård precis utanför dörren där hönsen går runt och kacklar!

Andra och tredje dagen i Tena var det dags för det jag huvudsakligen kom hit för - dagiset! Bilma, min värd-mamma, och hennes barnbarn Nestor följde mig dit där jag fick träffa Laura och Marie. Barnen börjar inte förrän 2 oktober, så det vi gör nu är förberedelser så som att städa och förbereda lite undervisningsmaterial, dekorationer osv.

Första helgen här spenderades till större delen med en amerikanska som mer eller mindre bor och jobbar här. Vi åkte buss lite hit och dit för några ärenden och jag fick chansen att se mig omkring lite. På kvällen var vi på en födelsedagsfest hos en vän till henne och efter det gick vi ut och dansade. Jag skojar inte när jag säger att det är mer folk ute här än hemma i Uddevalla, det tror man inte när man tänker Amazonas!
På söndagen åkte jag med familjen till floden för att bada. För mig som älskar att bada även i Sveriges kalla sjöar var det varma vattnet i floden mer än underbart! :)

/Anna

Postat av: Birgitta

Hej Anna! Härligt att höra att du är på plats. Jag läser gärna allt du skriver. Jag brukar följa din blogg annars också, för att "hålla koll" på hur du har det. Men nu är det ju lite extra spännande. Massa kramar till dig, Martina och Andreas hälsar

2013-09-28 @ 17:14:37
Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: