My only wish is I die real

För ett år sedan lämnade jag Stenbacken fär att ge mig ut på det (hittils) största äventyret i mitt liv. Nu är det dags igen! Ingen stor resa, men kanske början på en. Ett nytt kapitel i mitt liv, och vem vet var det kan leda?
 
Jag har under den senaste tiden kommit fram till att jag är alldeles för rastlös som person för att orka gå igenom samma rutiner dag in och dag ut, jag blir så galet uttråkad. År som bara rusar förbi och ingenting utöver det vanliga händer ger mig ångest. När jag fyllde 23 hade jag ångest - för att tiden går så fort, för att det snart gått ett år sedan jag åkte till Ecuador, för att jag redan varit i hemtjänsten i tre år, för att jag blev 23! 
Hösten ger mig ofta lite ångest och just därför är hösten det perfekta tillfället att påbörja någonting nytt. Precis som förra året är det med lite blandade känslor jag lämnar jobbet (känns ganska naturligt när man jobbar med människor, men nu lämnar jag i alla fall inte allt och alla helt och hållet) men mest av allt ska det bli riktigt skönt att få göra något annat, och jag känner verkligen att det ska bli spännande och roligt att få lära sig nya saker!
 
Bara att vi nu i veckan har spenderat två dagar på Ungdomsforum med facket på Bohusgården känns uppiggande. Bara känslan att göra något annat, träffa nya människor, andra samtalsämnen, andra idéer och kunskaper. Jag är nöjd för det känns som att jag lyckats göra precis rätt sak för mig vid precis rätt tidpunkt, jag är hungrig på livet och törstig på ny kunskap och nu är det dags!
Utsikten från rummet på Bohusgården!  :)

Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: