I give you my fortune and fame, I didn't give you my name

Gick hem i fredags och skulle vara ledig i tre dagar, men fick jobba lite idag ändå. Skadar inte :) Kommer kännas så bra när det börjar komma in lite pengar på kontot igen! Man blir ju inte direkt rik på att vara volontär :)
 
Jag satt och bläddrade lite i mitt bloggarkiv igår och kunde inte hjälpa att bli otroligt stolt över mig själv. Jag läste nämligen några små "spindelhistorier" som jag skrivit om i början av förra året, och även när jag började med min spindelterapi, och jag minns hur rädd jag var och hur jobbigt det var att ta tag i det.
 
Vet inte om jag berättade det, men när jag kom hem hit och städade min lägenhet hittade jag två spindlar som jag utan att bry mig så mycket dammsög upp. Senare föll en spindel ner på golvet från min morgonrock när jag redan haft på mig den en stund, något jag hade fått fullständigt panik över förut men nu tog jag ett papper och mosade den. Jag har aldrig gjort det förut, så länge jag varit rädd för spindlar, och det var jätteläskigt, men jag gjorde det! Och jag grät inte ens.
 
Jag brukar/brukade säga att jag har som en spindelradar som läser av så fort jag kommer in i ett rum för att se om det finns några synliga spindlar, och i många situationer märker jag att rädslan och det nästan maniska tittandet efter spindlar sitter kvar som en vana, men jag försöker att inte tillåta mig själv att jaga upp mig över det och än så länge har jag inte fått panik men tror jag kommer få öva en del i sommar.
 
När bilden på tarantellan som besökte oss på dagiset i Ecuador skickades runt ville jag absolut inte ha den för det var något av det värsta jag varit med om. Tycker ändå det känns okej att grina för en tarantella, som faktiskt kan döda mig om den skulle vilja, med tanke på hur långt jag faktiskt kommit i min fobi. Och nu har jag fått tag på bilden ändå, och kan titta på den, vilket också känns som en ganska viktig del i min "terapi."
 
Bild tagen av Sarah och delad av Yasmin.
Vet att den inte alls ser stor ut, men det var den! Tänk på att den satt 3-4 meter upp på väggen och 8-9 meter ifrån oss.
 
Nu blåser det storm här låter det som så jag ska strax hämta mina filtar som hänger på tork i tvättstugan och sedan mysa ner mig i sängen mellan rena lakan och låtsas att jag är någon annanstans än i ett kallt, höstlikt, vinter-Sverige. :)

Kommentera inlägget här:
Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: